Thure Enberg och Arne Blomberg besökte 1971 spelmannen Oskar Karlsson, Björnlunda – vanligen kallad Skyrtorparn. Han var född 29 maj 1882 och var alltså 89 år vid inspelningstillfället. Fingrarna hade nog stelnat sedan hans storhetstid, men den gamla dansrytmen fanns kvar!

Han spelade på en fiol med mekaniska skruvar – de var inte ovanliga i början av 1900-talet – och i botten på fiolen stod det Stradivarius. Skyrtorparn ansåg den mycket värdefull och när hans tillhörigheter skulle auktioneras ut efter hans död 1974 angavs – kanske skämtsamt – att det handlade om en stradivarius. Bland de många auktionsbesökarna fanns författaren och journalisten Oscar Hedlund – Oscar III – som skrev ett ömsint reportage om Skyrtorparn i DN.

Mötet med spelmannen blev på många sätt minnesvärt för Arne och Thure.
Arne berättar:

-Det var en gråmulen, regnig dag. Vi hade letat oss fram till en klunga hus vid Sörby, några km väster om Björnlunda. Men i vilket hus bodde han? Vi valde ett och jag gick ut i regnet och knackade på.

Inget svar. Men i gamla hus går man ju in i farstun och knackar.

Inget svar.
Knackar igen, hårdare. Inget svar…

Gläntar på dörren och ser in i köket. Rullgardinen är nerdragen, det är skumt, mycket varmt och köket är fyllt av en blå, stickande rök!

Hallå!!!
Inget livstecken.

Innanför köket finns kammaren och i en fållbänk ligger en gammal man – blek och stilla, med händerna knäppta över bröstet.

-Vi har kommit för sent, far det genom mitt huvud. Men han andas stilla.

God dag!!!
Med hög röst väcker jag honom och han stirrar skrämt upp och mumlar att han inte har sina pengar hemma.
Jag försöker förklara att vi kommer från spelmansförbundet och att vi vill höra honom spela och berätta.
-Hur står det till? avslutar jag.

-Det är så dåligt, säger Skyrtorparn och får mödosamt benen över sängkanten och drar på gummistövlarna. Jag måste ut och ge katterna mat, fortsätter han, jag har tjugo katter i uthuset och dom ska ha mat nu när den är kokt.

Blåröken och värmen i köket får sin förklaring. Skyrtorparn kokar strömming och hårt bröd till kattmat, den stora kastrullen har kokat över och det brända fiskspadet fyllt köket med os. Skyrtorparn har känsliga ögon och har rullgardinerna nere. Kitteln dras av spisen och jag hämtar Thure och bandspelaren och det blir ett timslångt samtal med både berättelser och melodier. En glappkontakt i bandspelaren trilskas och hörs i inspelningen, men lyssna ändå på ett av våra spelmansoriginal!

Hambo, egen komposition.  Lyssna (MP3, 0,5 MB)

Vals (variant spelas av Lindblomselever) samt berättelse om julkalas, glögg och spelmän.
Lyssna (MP3, 2,9 MB)

Tal om bra liar.  Lyssna (MP3 0,8 MB)

Vals, även spelad av Fredrik Boström, Dunker (Leffler 97). Jänta å jag som vals.  Lyssna (MP3, 0,7 MB)

Sörmlandsmarschen. Den kanske vanligaste marschen bland sörmländska spelmän var nog Södermanlands Regementes Marsch. Så här spelades den av Skyrtorparn.  Lyssna (MP3, 1,0 MB)