Styrbjörn Bergelt 1939-2006

“Traditionerna får inte dö”
Klassisk skolad musiker som blev en av Sveriges främsta folkmusikarkeolog.

Styrbjörn var klassiskt skolad, men vägen dit hade gått via jazzzen  på Nalen och Borgarskolans  musiklinje.Där spelade han trombone. Det var i Matteuspojkarnas Orkesterförening som han började intressera sig för klassiskmusik. -“Den klassiska musiken fanns i och för sig redan hemma, pappa sepade cello, men jag lyssnade egentligen aldrig på vad han spelade.”I Orkesterföreningen var det några som talade om en engelsk valthornsmusiker, Dennis  Brain, som gjort en inspelning med fyra valthornskonserter av Mozart, tillsammans med Londonfilarmonikerna under Karajan.

Nu gick Styrbjörn över från trombone till valthorn. Vid 21 kom han in på Ackis, parallelt med studier turnerade han och satt bl a med i Gävle radioorkester och hade fast engagemang på Oscars. en mycket påfrestande period, man spelade ju samma sak varje kväll, som Styrbjörn sa -“mer påfrestande än ett tempojobb, jag har provat på det så jag vet”. I mitten av 60-talet kom han med i
Malmö radioorkester, en kort sejour, han ville vidare. På Ackis hittade han skivor med bl a bulgarisk folkmusik och i musikhäftena hittade han ofta folkvisor som var fantastiska att spela, Intresset för folkmusiken var född. En avgörande betydelse för hans fortsatta väg var när han hörde Stan Getz spela “Ack Värmeland du sköna ” Att höra detta nötta nästan banala stycke, spelas med sådan glöd och känsla”!
Under studietiden började Styrbjörn måla, mest akvareller – “jag såg ju att det här var målad musik”, sa han om Vassily Kandinskys akvarellimprovisationer.  Han kom att måla och fotografera och hade flera separat utställningar under hela sitt liv. Han gick över från valthornet till blockflöjt och spelade renässansmusik. Han kom i kontakt med spilåpipan och började intensivt spela, samtidigt vaknade intresset för äldre instrument och han började bygga nyckelharpor.  spelade  ofta tillsammans med Anders Eklund,  båda gärna på äldre  harpor. Som den sista länken till de äldre spelmännen i Estlands svenskbygder utforskade han stråkharpans spelteknik. Han kom att leda många bygg och spelkurser i stråkharpan.

Hans gedigna kunskaper i äldre musik och instrumentalarkeologi gjorde att höll fördedrag, komponerade och medverkade i radio och TV-program. Riksspelman 1983 och den betydelse som äldre musken hade för honom manifesterades 1997 då han fick  fick Zorn-märket i Guld
“För mästerligt och föredömligt låtspel på stråkharpa. silverbasharpa och pipor”.
Han gav ut ett fleratal skivor, bla Tagelharpa och videflöjt 1979, Svarta jordens sång (CD-bok) 1995 “hör du harpan?-Musikaliska strandhugg kring Östersjön med forntida instrument. (CD-bok)2006.
Vid utgrävningar från vikingatiden i Sigtuna fann arkeologerna en benbit, som man inte blev klok på.  Styrbjörn fick tillfälligtvis titta på den och kunde konstatera att det var en stämnyckel , troligen  till en stråkharpa!

På Musik och teaterbiblioteket förvaras hans efterlämnande arkiv – fritt för egen forskning-
Delar av hans instrumentsamling finns förvarat hos fd Musikmuseet nuv. Scenkonstmuseets samlingar.