Emil Öbergs brev till Musikaliska Akademien 1878

Kongl. Musikaliska Akademins Högädle Herr Sekreterare!

Stockholm.

oberg_brevMed anledning af en utaf Kongl. Musikaliska Akademien i tidningarne införd uppmaning får undertecknad härmed äran öfversända några af mig upptecknade folkvisor, hufvudsakligen från Södermanland.

Nära bekant med numera aflidne fornforskaren Richard Dybeck började jag redan år 1852, såsom student, på hans begäran att samla folkvisor och har jag sedermera öfverlemnat till honom väl mer än 50 sådana från Södermanland och Nerike, hvilka jag från min barndom hört sjungas, dels af min fader och farmoder, som voro födde i Södermanland, den förre i Strengnäs landsförsamling på Tosterön och den sednare på Selaön i Mälaren, samt dels af min moder, som var född i Wintrosa sn i Nerike. Af naturen begåfvad med ett godt öra och stor musikalisk fallenhet, hvilket bland andra ledamoten af K. Musikaliska Akademien, musikdirektören och kyrkoherden herr Carl Ludv. Lindberg nogsamt känner, lyssnade jag såsom barn med förtjusning till dessa härliga, djupt gripande och underbara folkmelodier, som jag alltsedan den tiden och ännu vid 50 års ålder älskar högre än all annan musik i verlden.

År 1862 invald till ledamot af Södermanlands Fornminnesförening samt till dess ombud i Lunda socken af Södermanland, hade jag den glädjen kunna till föreningen öfverlämna öfver 30 folkvisor, hvilka jag till större delen upptecknade efter sång af en gammal blind gumma i Lunda förs:s fattighus. Jag har neml. gjort den erfarenheten, att om man vill höra någon äkta folkvisa; så måste man vända sig företrädesvis till äldre personer, som hafva sångröst, ty de yngre komma merendels fram med vedervärdiga slagdängor och positiv-visor, och utgör detta ett bevis för den stora befogenheten af Kongl. Musikaliska Akademiens i hög grad prisvärda och välbetänkta åtgärd, att i tid söka samla och bevara våra oförlikneligt sköna folkvisor, innan de, undanträngda af nutidens alltmera öfversvämmande flod af usla trubadurqväden, tarrachim- och positivsånger, helt och hållet dö ut på folkets tunga.

Ifall Kongl. Akademien finner de nu af mig öfversända folkvisorna värda någon uppmärksamhet, samt önska erhålla flera, så vill jag gerna stå till tjenst dermed, enär jag eger ett ganska rikt förråd af sådana, dels förut upptecknade, dels förvarade i minnet, hvarjemte jag kan blifva i tillfälle att uppteckna flera nya. Men emedan jag dessutom kan flera folkvisor, till hvilka jag fullkomligt väl ihågkommer melodien, men endast en och annan vers af texten, så beder jag att få veta, om Kongl. Musikaliska Akademien äfven emottager sådana.

Utbedjande mig några ord till svar har jag äran teckna

Med djupaste högaktning

Eskilstuna den 2 Dec. 1878.

Emil Öberg
Litteratör

 

Anm: Tarrachim eller tarachim betyder sämre varieté, tingel-tangel etc.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *