En spelman från Trosa
Claes Hagström 1919-2006
Claes Hagström, Trosaspelmannen som kommer att bli en av de stora minnes personligheterna inom förbundet. Kanske inte som en spelman med stor personlig spelmansrepertoar och egensinnigt spel, utan för sin stora samling av noter, visor och anteckningar om sitt spel under stor del av1900-talet.
Samt för det unika registersystem hand byggde upp för att hitta i sin samling av ca 15000 noter,visor och musikstycken. Registersystemet ger en talande bild av spelmansrepertoaren under vårt sekel, till morgondagens nyfikna.
Vid hans bortgång bad familjen spelmansförbundet att ta hand om hans samling, som är den största enskilda musiksamling vi fått. En samling han påbörjade redan i samband med sina första lektioner i mitten av 30-talet och pågick fram till sin död.
Samlingen Ulf körde ner till Malmköping från Trosa, var så stor att den måste tas i två omgångar. Den bestod av 51 pärmar och 10 tidskriftssamlare, alla fulla med noter och dagboksanteckningar över samtliga (närapå) speltillfällen han hade haft under alla år från 1937 till 2005.
Där har han noggrant angivit ifall det var en spelning för publik eller tillsammans med spelkompisar. Tex från1966 5 publika spel och 14 tillsammans med sina kompisar.
ca 100 kassetter däribland ett par med hans far och i samlingen ingår ett flertal fältinspelningar av bröderna Ringel från Vårgårda.
Det som gör hans samling så unik är inte urvalet av noter, eller uppteckningar, t ex som Spel-Arvids uppteckningar i kopia, dessa finns rimligen redan i våra samlingar. De uppteckningar som Claes gjort av sina kamraters verk är trevliga att ha. Men de utgör i sig inga stora musikaliska minnesmärken i folkmusiksammanhang.
Det stora och minnesvärda med denna unika samling som upptog ca 5 hyllmeter i två bokhyllor i GW-stugans bibliotek, är den fantastiska uppställningen Claes gjorde med början ca 1976-77 över innehållet i sin samling.
Han har gjort ett eget kartotekssystem, som gör det möjligt att på 1 minut hitta varje låt. Antingen i en pärm som typ, hur den skall spelas, D-Dur, D-dur, C-dur. + en liten beskrivning avlåten + vilken pärm noterna finns och löpnumret. Och i förekommande fall musikförlag! Om nu minnet skulle svika.
Det unika systemet bestod av följande: Alla låtar färgmarkerades, Under varje låtnamn ett färgstreck eller en färgad fyrkant
rött-vals
grönt-polska
grönt med streck i en fyrkant -hambo
blått -polka, snoa polkett
rött-kuvert – mazurka
Blått V i en fyrkant – visor
Brun fyrkant – schottis
Svart fyrkant med K – Brudmarscher-kyrkmarscher.
Han beskriver själv sitt system så här;
Exempel: Jag vill veta var jag har ”Dunderbergs Polska”Jag hittar den i registret på D. Där står det att den går i D-dur alla 3 repriserna och att noterna på låten finns i pärm A26 no 18 sid 13
Dvs album No 26 den finns vidare i LB-P3-D vilket betyder lösblad i pärm 3 på D.
Och så fortsätter beskrivningen av hur systemet är uppbyggt.
Det är omtalat att hans spelkamrater mycket uppskattade denna enorma samling av noter. Närhelst man behövde en kopia så blev densnabbt ”avfärgad”, hans eget uttryck för att skriva av eller kopiera det önskade musikstycket.
1989 börjar han göra en inventering av sin samling och får fram 10960 noter + ca 500 lösblad, bl a Ewert Taube och annan musik i osorterad form.Från Sörmland har han 1001 låtar.
Notalbum i nummerordning 196st
2001 skaffar han sig en dator och börjar göra ett datoriserat excelregister där han får in 1942 poster. Jag antar att arbetet blev för stort med tilltagande ålder, eftersom det inte avslutades.
En runa skrevs vid Claes bortgång Sörmlands Låten 2006:4 s.10 Den innehåller i princip allt korrekt, men vissa saker var lite fel ihågkommet.
Bl a står det; ”Claes var också en av Trosa Spelmän, som sedan mitten av 90-talet varje år spelat in Valborg på Trosa torg. (Claes hade med andra spelat vid valborgsfirandet sedan 50-talet.)” I själva verket hade han haft denna tradition sedan 40-talets början. Hustru Vera är ännu i denna dag 2011 fortfarande ”putt”på sin make eftersom de skulle förlova sig Valborg 1943. Men Claes gav sig inte tid att åka till Vagnhärad och möta vid tåget, utan det fick en släkting göra. Sedan fick stackars Vera snällt vänta tills kvällens spelning var över, innan några ringar kunde växlas. Valborgsspelandet gick före allt annat.
Trosa spelmanslag ca 1985
Detta märks även i hans dagboksanteckningar, där han anger att han inte kunde delta i valborgsspelet – första gången på 37 år jag inte var med.
Den unika samlingen han efterlämnade, var för stor för oss att behålla i GW-stugan, utan vi kontaktade Sv. Visarkiv, som med glädje tog emot denna donation. Vid inventeringen skrev man; ”Det egenkonstruerade registersystemet är ytterst genomtänkt och praktiskt. Det är inte ett arkiv efter en yrkesmusiker utan representerar snarare på ett utmärkt sätt ett folkligt amatörmusicerande under 1900-talet.
För den framtida forskningen är det särskilt värdefullt att ha en så komplett bild av en individs repertoar och musikaliska intresse, utan någon insamlares genrefilter för vad folkmusik borde vara.”
Detta gör hans samling så unik och viktig för den framtida forskningen om hur vår spelmansrörelse byggdes upp och vilka som har varit kärnan i dess verksamhet under de snart 100 åren vi nu verkat.
Vi har 2 intervju kassetter med Claes, som Hembygdsförening i Trosa välvilligt ställt till vårt förfogande för kopiering.
Allt material finns hos visarkivet, men förbundet har kopierat och digitaliserat alla pärmar som inte är noter, utan består av tidningsklipp, familjekrönikor, arbetsbetyg, amerikabrev från släktingar på 1880-talet m.m.
I Malmköping finns en samlingspärm och antal CD-skivor. troligen kan delar av detta läggas ut på nätet när nya hemsidan blir klar.
Vår förhoppning är att hans samling kommer att användas i framtiden och inte bara blir begravd bland visarkivets hyllor.
Stockholm november 2011
Leif Epel